fan alltså. kom hem efter första träningen på tre veckor och mår skiiiiiiit. kanske någon i laget läser detta, kanske inte.. men.. kommer nog sluta i basket. jag pallar seriöst inte mer. känns bättre att sluta nu än att bli petat senare. för det är fan säkert att jag kommer bli det. jag vet det. har kämpat och kämpat hela säsongen, jag tycker det givit resultat, men dock tror jag inte alla tycker det. får väl bara erkänna då. jag är sämst. fan att man är kort. jag vet att det är mitt fel att allt är så här bara för jag är blyg. vafan kan man göra åt det? INGET. inget jävla S K I T. men om jag tänker efter är jag nog inte blyg. har bara inget att säga. i skolan är jag inte blyg. skulle kunna gå fram till vem som helst och fråga något om jag ville. men basketen.. nej usch. hemskt. haha, kul för er tjejer i laget som kanske läser detta.. menmen. here's the truth. fan jag skäms lite över att ha skrivit något sånt här personligt. allt måste ju ut nån gång. borde fan hoppa framför ett tåg eller nått för att få slut på eländet. nu tycker ni säkert att detta är ju inge farligt och helt löjligt. men jag kan tala om att detta är piss jobbigt för mig. och det är inte bara detta som tynger mig. detta är bara en bråkdel av så fucking mycket mer!! ÅÅH.